Gustavsfors Kråkvilan

Torpet Kråkvilan byggdes år 1906 som bostad åt Anrep, husbondsdräng åt förvaltaren vid Gustavsfors bruk. Hans son Albert tog med tiden över huset tillsammans med hustrun Ida. Tillsammans fostrade de barnen och skötte om huset efter bästa förmåga. Det finns foton av dem i biblioteket vid bygdegården. Efter att ytterligare några familjer bott vid Kråkvilan kom jag och min familj hit en höstdag 2002. Vi fann ett hus som i stora delar representerar vårt svenska kulturarv. Den röda stugan är sannerligen en symbol för den svenska landsbygden. De vackra handblåsta fönstren som än idag är i originalskick, de blanka trägolven, krolliljorna i trädgården, Idas mjölkhink vid vedspisen, kaminen i vardagsrummet, allt bevarade vi för att skapa en förståelse för det kulturhistoriska sammanhang Kråkvilan skapats i. Nu går jag in tänkte jag, den där höstdagen 2002. Och när torpet väl svängt sitt trollspö över mig följde det mig överallt, i Stockholm, i stora världen. Som en god vän jag alltid återvände till. Och aldrig kan maj vara vackrare än i Gustavsfors. Här är man fri. Fri att leva i naturen med alla dess skiftningar. Jag sitter på trappan hela dagen och tittar på våren, på häggens vetemjölsvita blommor som jag gör i december vid köksbordet när snön faller och ekorren skuttar förbi på gärdsgården. Om du söker en fridfull plats i vardag och fest kommer du finna den här. Här, där jag och de mina varit lyckliga människor. Du kommer sova gott. Du kommer vänta på svalornas ankomst i maj. Du kommer göra många intåg i sommarhagarna här runtomkring, och på midsommarafton går du upp till hembygdsgården och firar. Och vedspisen du tänder i december sprider sin värme i hela huset.Och kanske du köpt tunnbröd i hembygdsgården, när de bakat. Det här är ett hem. Ett hem att samlas i, att vara ensam i och ett hem som aldrig släpper sin harmoni. Ett hem vars väggar stänger ute världens larm. Det stannar utanför när du sätter ner foten på den solvarma trappan och kliver in. Och där står Kråkvilan, med sina utsträckta händer och tar emot dig. Och nu är du här. Det finns mycket att tänka på när man ser ett torp, speciellt ett torp som bor bland de stora skogarna. Oss har det visat att jordens rikedom kan bli verklighet, och dess lätta andedräkt har vidrört våra själar. Och om det blir du som kommer att bo här kan jag lova dig att rosendoften från trädgården kommer att nå dig. Och att solskenet från trädens bladverk kommer falla ner som varma famnar över dig. För snart kommer andra sommarklänningar än våra fladdra i vinden här i trädgården och vi, vi som lämnar kommer lyfta våra minnen mot himlen som de vore renaste guld.