Skogsvägen 10

Undrar du hur det är att bo på Skogsvägen 10? Det kan jag berätta eftersom jag har vuxit upp här, och har många glada minnen från det gula huset högst upp på Segersjöåsen. Det var min farmor som köpte huset, då bara en liten stuga som hon och senare min pappa byggde ut till dagens mysiga familjevilla. Som barn funderar man ju inte så mycket på vad det är som gör ”hemma” så trivsamt, men som vuxen kan jag se att det är många saker som har samverkat här. Läget. Huset ligger fritt och ljust i området, med massor av frisk luft och ingen insyn alls. Utsikten över Tumbadalen är fantastisk. Som barn uppskattade jag att det var nära till både kompisar och skola, och nära till stora skogsområden för långpromenader. Trots att det bara är en kilometer till Tumba centrum är Skogsvägen fortfarande väldigt lite trafikerad, man tittar faktiskt upp när det kommer en bil. Planlösningen. I det gula huset ligger alla sovrum åt norr medan köket – allrummet – hallen – vardagsrummet bildar ett södervänt L kring entrén och uteplatsen. Oavsett om du står och diskar eller sitter vid matbordet har du full koll på vilka som kommer på uppfarten, och vad som pågår på den stora planen framför garaget. Här mekade min bror med sina bilar och båtar, och senare älskade min son att köra sin batteridrivna jeep på planen när vi hälsade på hos mormor och morfar. Flexibiliteten. Ett smart drag av mina föräldrar var att ta bort väggen mellan allrummet och köket. Plötsligt gick det att duka långbord för 25 personer, och det har vi också gjort vid otaliga julaftnar, påskmiddagar och födelsedagskalas. Pappas fiffiga lösningar. Ska man ha stora kalas behöver man gott om plats för mat och dryck – alltså byggde han ett litet kylrum längst in i matkällaren. När man är många i huset kanske någon missar att hunden tänker smita eller en av ungarna ramla nerför trappan – alltså finns det grindar infällda vid trapporna både inomhus och utomhus. I garaget fanns det visserligen plats för två bilar men det är också väldigt skönt att ha gott om utrymme för cyklar och trädgårdsredskap – alltså byggde han en carport bredvid. Och om du tittar på fotot över garaget ser du att vindflöjeln högst upp på taket ser ut som en labrador – den sitter där som ett minne av vår första hund. Men nu är båda mina föräldrar borta och det har blivit dags för en ny familj att göra Skogsvägen 10 till sitt. Jag hoppas att du som kommer på visningen ska känna hur hemtrevligt huset är redan när du kliver in genom dörren, och jag är säker på att du som köper det kommer att trivas här. Det har i alla fall vi gjort, jag och alla släktingar och vänner som alltid varit välkomna till det gula huset högst upp på Segersjöåsen.